tisdag 12 juni 2018

Häxorna



Vilken kväll! Vi har varit och tittat på Häxorna av Roald Dahl. Den går för fulla hus på Dramaten några dagar till. Min trettonåring och jag är helt tagna! Vilken fin föreställning och vilket skådespel. Har ni möjlighet att se, se!

Har ni läst boken? En riktig skräckis tycker jag. Lagom att ha som högläsningsbok för åk 3-5, enligt mig. Rolig att göra tema kring eftersom det finns många olika ännen som berörs.


söndag 3 juni 2018

Dagen då...

En del av mig.

I dag bjuder jag på en text som jag skrev på en skrivkurs där vi uppmanades att skriva om något livsomvälvande. Kommentera gärna. Berör texten? Annat?

Ha en fin dag!
/Karin


21 december 2007

Det lilla rummet rymmer en brits, ett handfat, två besöksstolar och en sådan där pall som man kan snurra på gjord av metall. Vi väljer besöksstolarna. Ljudet av mina handflator som mekaniskt jobbar med att ta bort icke existerande damm från jeansen är det enda som hörs. När den proceduren är klar kontrollerar jag att mobilen i min väska är satt på ljudlöst. Jag noterar även att rullen med papper som täcker britsen behöver bytas ut eftersom pappret håller på att ta slut. Det måste jag komma ihåg att säga till om. Klockan på vänster arm visar strax efter tio och vi har blivit ombedda att vänta.

Så vi väntar.

Orden förblir outtalade där vi sitter. Tankarna tar desto större utrymme och i ett försök att sluta tänka, läser jag på skylten bredvid handfatet om vikten av god handhygien. Jag skrattar till över formuleringen att ”Lite skit har ingen dött av. Jodå”. Mitt skratt fångas upp och han passar på att intyga att allt nog kommer att ordna sig. Som att mitt skratt skapar utrymme för en stunds ro mitt i all oro. Jag unnar oss den fristen fastän vi inte har råd. Som att ha ett kreditkort fyllt av frid, harmoni, lugn och ro. Vi har egentligen inte råd, men vi tar av krediten.

Nu har klockan hunnit bli både kvart över och fem i halv. Vi bäddar in varandras oro och ängslan genom att konstatera att det säkert kommer någon snart och att det bara är att vänta. Så vi väntar.

Lukten av tvål och handsprit blandas med doften av min parfym och jag hinner precis läsa vidare på skylten att detta är ett parfymfritt sjukhus, när dörren öppnas. Han är lång och mycket yngre än förväntat. Kanske är det skrattgroparna. När han tar min hand för att hälsa har han svårt att se mig i ögonen. Och med ens vet jag.

Det är den 21 december, ett par dagar före julafton. Klockan har inte hunnit passera elva. Jag är 33, mamma till en liten flicka och har precis fått ett besked som ska förändra mitt liv. När vi lämnar rummet haffar jag en sköterska för att berätta om pappersrullen som håller på att ta slut.

fredag 1 juni 2018

Mjukstartar i dag



Vaknade tidigt, men gick inte upp förrän en timme senare. Skönt med lördag och möjlighet att dra sig. I går var jag så ledsen. Började dagen med att gråta. Samlade ihop mig och åkte till jobbet. Jobbade, åkte hem och grät klart. Jag är ensam hemma i helgen och kan därför ge mig själv utrymme. Och som jag grät. Så skönt att få släppa ut ledsamheten, ilskan och oron för att sedan känna lugnet komma smygande. En lättnad att få krypa i säng med lugnet istället för ledsamheten.

I dag är en ny dag och jag inleder dagen med min standardfrukost och David Nicholls. Vilken ljuvlig bok. Sorglig, rolig och stor igenkänning på en och samma gång.

Ha en fin dag!
/Karin

måndag 28 maj 2018

Att skriva om det såriga

Det är arla morgon och jag har precis avslutat ett avsnitt i min text. Ytterligare en bearbetning av det som varit. Jag skriver mig bokstavligen igenom en livskris. Eller... Ömsom skriver, ömsom läser. Skriver på morgnarna och förlorar mig i andras historier kvällstid. Det funkar för mig.

När jag skriver så skriver jag bara. Jag behöver inte ta hänsyn till andras upplevelser av det inträffade, eller visa respekt för hur andra skulle tolka det jag skriver. Det handlar ju om att äga sin upplevelse. Min copywright. Det är otroligt befriande att få skriva som det det var. När jag får ner orden i text och läser igenom så förvånas jag över vad jag har gått igenom. Jag är igenom.

Man ska inte missbruka ordet kris och därför är det med stor respekt som jag inser att det är just en kris jag går igenom. Inte mitt livs första och troligen ej den sista. Människan är ju till sin natur anpassningsbar, vilket gör att vi klarar stora förändringar och ser till att hitta nya vägar. Min väg går genom orden. Ord och skrot.

Tack för att du läst. Kommentera gärna hur du brukar ta dig igenom nedgångar, små som stora. Vi har mycket att lära av varandra. Ha en fin dag!

Ett gäng boktips!



Det är måndag och jag är rejält trött efter en lång arbetsdag. Ätit, vattnat tomatplantorna, vilat och nu kvällsläsning. Just nu läser jag Elizabeth Georges bok "Skriv på!" Läser den ju knappast från pärm till pärm, men eftersom jag väntar på att hämta mina reservationer så jobbar jag mig vidare i den här utomordentliga handbok i skrivandets konst. Ett lästips helt enkelt!

De böcker som står på tur att hämtas är:


Jellicoe Road av Melina Marchetta. Bokus beskriver boken så här


I podden Skriv en bestseller eller en annan bok blev jag tipsad om att läsa boken Vi av David Nicholls. Bild och bok hittar ni hos Bokus. Längtar redan till i morgon då jag ska till bibblan och hämta.

Vi (pocket)

lördag 26 maj 2018

Mors dag



Vaknade tidigt och har förmånen att bara kunna öppna dörren och kliva ut i den krispiga morgonen. Det blir en fin dag i dag!

Släpp taget



Den senaste tiden har jag sprungit över uttrycket "släpp taget" i olika sammanhang. Det behöver inte betyda något över huvud taget. Men döm om min förvåning när jag i morse läste den lokala morgontidningen och där var det igen! Bara det att jag läser en lokal morgontidning, det händer aldrig nu för tiden. Men i morse fick jag en av en slump. Jag har alltid gillat morgontidning i kombination med kaffe och helg. Så mysigt att läsa en tidning i godan ro och sippa på sitt morgonkaffe.

Tillbaka till det här med att släppa taget. Kanske försöker universum säga mig något? Jag vet, det är mitt undermedvetna som talar till mig, men universum låter mer spännande. Jag är precis i en process där jag försöker släppa taget om något som var väldigt destruktivt. Sakta men säkert tar jag kliv för kliv i rätt riktning. Men det är svårt. Senast i gårkväll kändes som att jag gjort ett misstag. Kanske borde jag ha kämpat mer? Orkat lite mer eller bara stått ut bättre? Men jag släpper taget om det som varit, det jag inte kan påverka eller ändra på. Det ligger så oerhört mycket energi i nuet och genom att träna på (i mitt fall) att vara just i nuet, får jag ny energi. Inte verka vare sig i preteritum eller futurum. Presens är det som gäller.

Nu väntar tretåren. Ha en fin dag!

/Karin

torsdag 24 maj 2018

Om att hitta skrivtid

Det här med att prioritera sitt skrivande är verkligen lättare sagt än gjort. Man har tänkt att när barnen har lagt sig då, eller så snart jag får minsta lilla möjlighet då ska jag sätta mig vid datorn och skriva. Inte alls menat att man går runt och inväntar någon sorts inspiration, nej, nej... Bara tiden, utrymmet, det där lilla fönstret mellan allt annat som ska göras. Den där luckan mellan middag, läxläsning och tvätt uppstår sällan. Istället blev jag tvungen att ta tid från något annat. Självklart? Ja, kanske i tanken, men i praktiken inte lika självklart.

Hur som helst så har jag valt att skapa skrivtid på morgnarna. Jag ställer klockan på 4:30, masar mig upp kvart i, fixar frukost och vid fem sitter jag och skriver. Då har jag 1,5 timmar och genom att börja dagen med det jag älskar har jag liksom kickat igång dagen på mina villkor. Eller "skallat dagen" som Mia Skäringer skulle sagt.

Vad är det som är så viktigt och som måste ner på papper? Just nu skriver jag nog mest i terapeutiskt syfte. Jag har nyligen avslutat ett förhållande och det bearbetar jag genom att skriva om olika minnesbilder som jag behöver processa. Den fasen jag är i nu är att jag skriver enbart för mig själv, det  finns inga tankar på att någon annan ska läsa det jag skrivit. Då skulle jag känna mig hämmad och tvingad att väga ord på guldvåg. Nej, nu ska skiten ut och sorgen med det. Att skriva om mina upplevelser min räddning och min ventil.

Jag gick nyligen en helgkurs om skrivande där jag lärde mig massor. Om du inte har gått en kurs, eller funderar på att gå, gör det! Jag kan varmt rekommendera Ulla-Maria Anderssons kurser, kika in på hennes hemsida för mer info. Sen finns en uppsjö med kurser via folkhögskolor m.m., det är bara att söka. Hur som helst så tipsade Ulla-Maria om att använda ett stort pappersark och dela in det i trettio rutor. Sen skriver man upp olika nyckelhändelser och centrala scener som man vill ha med i sin bok på post-it lappar. Nu ska det jag skriver just nu inte bli någon bok, men jag använder det här sättet för att skapa struktur för mitt skrivande. För varje central händelse jag skriver om flyttar jag ner min post-it och har på så vis stenkoll på vad jag skriver om. Ibland är det analoga det som funkar bäst!

Hur gör du?

Hej!

Välkommen till den här bloggen som kommer att innehålla en hel del skrivande, böcker och tankar i största allmänhet. Jag har bloggat i olika former sedan 2007 men har gjort uppehåll från 2013. Nu är det hög tid att börja skriva i bloggform igen. Jag lockas av att starta upp från noll. En blogg är ju helt beroende av de som läser om syftet inte är att enbart skriva för sig själv. Jag skriver både för mig själv och för andra och hoppas att många läsare ska hitta hit så småningom.

Vem är jag? Jag heter Karin och bor i en mellansvensk stad tillsammans med min familj. Livet har bjudit på en hel del motstånd (som sig bör) och det ledde till att jag började skriva. Eller började och började... Jag har skrivit dagbok sedan jag var 9 år. Skrivit berättelser och brev. Brevskrivandet och dagboksskrivandet har jag hållit fast vid. Det i kombination med bloggande gör att jag helt klart ser mig som en skrivande person, det är mitt favoritsätt att uttrycka mig på. Alla kategorier!

Vem är du som har hittat hit? Lämna gärna en kommentar, det skulle vara kul!

Återigen, känn er varmt välkomna!

/Karin

Häxorna

Vilken kväll! Vi har varit och tittat på Häxorna av Roald Dahl. Den går för fulla hus på Dramaten några dagar till. Min trettonåring och jag...